Tyvärr tog resan slut igår, med 4-1 i matcher knep LHC en plats i semin och tvingade HV att lämna ännu en gång i kvarten. Men vet ni vad? Jag kunde inte vara stoltare och känna mer kärlek för mitt lag än vad jag är och gör! Den här säsongen har gått både upp och ner, vi har varit bäst och inte lika bra, men grabbarna har kämpat och visat sånt enormt hjärta och kärlek för klubben och för supportrarna! Ingen annan klubb i Sverige visar den tacksamhet gentemot sina fans som HV gör, både på och utanför isen! Och jag ät så glad att kalla mig själv HV-supporter och att kunna bli förknippad med Sveriges vackraste klubb på alla sätt. HV71 är mer an bara hockey, det är kärlek och värme , skratt och glädje! Både från spelare och i gemenskapen med alla andra supportrar. Vi är vår alldeles egna familj, hv-familjen!

Hjärtat för klubben kommer finnas kvar i vått och torrt, i uppgång och nedgång och inget kan få mig att ändra mig på den punkten! INGET! För precis som en förälder kan bli besviket på sitt barn försvinner aldrig kärleken, och ingen kan säga något som får den känslan och kärleken att försvinna!

Fast det va jobbigt att läsa vad som skrevs på Twitter igår efter förlusten, spelarna var fruktansvärt besvikna på sig själva, men kärleken som de gav supportrarna efter var enorm! Davidsson speciellt, finns det nån finare människa än du? Är också tråkigt att tänka på att det va många spelare som antagligen spelade sin sista match i HV-tröjan. Jesper Fasth får vi tacka för den här tiden och säga lycka till, till! Nu får du impa NHL-folket lika mycket som du har imponerat på oss! Mikko "Semlan" Louma och Terror-Tommy Kristiansen är också namn som kan försvinna till nästa säsong. Tack för allt grabbar!

Nu avslutar jag med att citera vår kamp-låt: "om det kommer dagar, då himmelen känns grå, så är vi störst, bäst och vackrast ändå" ♡