Jag har inte kunnat blogga om det här förän nu utan att börja gråta så jag gör det lite fort så det inte blir så känslosamt för mig igen.

Igår förlorade Idol det och den ända som visade vad tävlingen verkligen handlade om. De förlorade ett stort ljus och värmetillskott. Det är kommer inte bli det samma utan Andreas (som kan skojja om allt, sprida kärlek coh retas med rätt personer) i Idol, det kan även de som inte gillar honom hålla med om.

Jag vet att det inte är det sista vi ser av honom, men det är bara så orättvist. Ingen någonsin har fått mig att gråta oavbrutet i 2 timmar och sedan vara deprimerad hela dagen efter. Det är som jag sa, inte förän nu som jag klarar av att skriva om det här utan att börja gråta. Och även nu, när jag lyssnar och kollar på klipp och läser blogginlägg från honom börjar jag gråta.

Det är Weise som har fått mig att inse att det är viktigt att i ALLA lägen vara sig själv och att njuta och ta ut det roliga av livet. Jag har nog blivit en bättre människa sen Weise trädde in i mitt liv, han har fått mig att inse massa viktiga saker och nu mera ser jag det goda i folk innan jag dömer dom.

Jag kommer älska honom föralltid och Weisenismen kommer leva kvar lääänge, han har skapat historia!!!

Läs han känslomässiga avsked till sina fans här!