BLIR SÅ ARG

  2013-11-25 / 19:44:12 / Ätstörningen / 14 KOMMENTARER
Jag är egentligen inte jättesugen på att blogga idag, men jag hittade precis en bild på nätet som gjorde mig så fruktansvärt arg. Det är en bild på en lite större tjej som man gör narr av...
Att vara anorektisk handlar inte om att vara fruktansvärt mager så att man ser alla ben på hela kroppen, visst det är en av de saker doktorer kollar på, men anorexia, bulimi och UNS är ätstörningar som är psykiska sjukdomar, det är en sjukdom som äter dig inifrån, en sjukdom som gör att du hatar dig själv, varje liten bit av dig själv. Den är lika allvarlig som vilken psykiskt sjukdom som helst, och en sjukdom man borde ta på allvar, folk dör av ätsröningar och flera miljoner tjejer och killar lider av det. Och att då göra narr av personer som är stora och säga att de inte kan vara anorektiska är så jävla patetiskt och elakt. Att vara smal så att revbenen och höftbenen sticker ut ögon på folk är bara ett resultat på den dåliga psykiska hälsan. Fy Fan för vårt samhälle, jag hatar folk! Jag gör verkligen det, ingen jävel kan ju beté sig! Var är världen påväg?
 


JOBBIG DAG

  2013-11-22 / 17:07:36 / Allmänt / 0 KOMMENTARER
Usch idag har inte varit en rolig dag, trodde inte att jag skulle bli såhär ledsen över ingenting igen. Men efter att jag varit på BUP idag kände jag bara hur allt bara föll samman. Jag kände att det var jobbigt när jag va där men jag klarade av att hålla minen rätt bra, emn sen när jag kom tillbaka till skolan och såg Nathalie i caféet brast det. Så där satt jag mitt i folkmassan, mitt på lunchen och stortjöt.. det va kul.. not! Satt sen hela psykologi-lektionen och grät i ett grupprum och när jag sen trodde att allt var bra kom världens bästa lärare och satte sig och pratade. Tack Andy! men självklart bärja jag gråta igen. 
 
Nu är jag hemma men känner mig helt tom, vill gråta, men kan inte. Vill bara att någon ska vara här just nu och hålla om mig, inte säga något utan bara hålla om mig så att jag känner mig trygg och inte så ensam. Problemet är dock att jag har så svårt att be om hjälp när det är något som tynger ned mig....
 


TRÄNINGSBEROENDET BLEV ETT RENT HELVETE

  2013-11-19 / 18:00:00 / Ätstörningen / 0 KOMMENTARER
Idag kom artikeln ut i Mera Linköping som jag blev intervjuad för, för ett par veckor sedan. Det är en tidning som bara kommer ut i Linköping så för er som inte bor där vet jag inte om ni kommer kunna läsa den. Men den handlar i alla fall om min träningsanorexi, hur jag hamnade i den, när jag va i den och hur jag håller på att ta mig ur den. 

Precis som det står i artikeln så visste jag inte om jag ville vara anonym eller inte. Men jag bestämde mig till slut att jag skulle vara anonym ända tills jag satt på bussen in till stan och skulle bli intervjuad. Jag tänkte på hur mycket det hade betytt för mig att veta att man bara inte hör om det om personer som bor långt långt bort utan att det även finns i samma land, ort och kommun som en själv. Man känner sig så fruktansvärt själv när man är mitt i det. Jag tycker heller inte att det ska vara tabu att prata om de här problemen, för de blir bara större och större med alla påtryckningar från samhället om hur man SKA se ut. Jag vill att det ska finnas ansikten för det och att man inte är rädd för att stå för det. Därför ändrade jag mig i sista stund om valde att gå ut med att det var jag. För jag är inte rädd längre, ortorexin och träningsanorexin är 2 år av mitt liv och kanske något som kommer ligga och spöka i bakhuvudet hela mitt liv? Men jag skäms inte över det och jag står för att jag är så stark som jag faktiskt är som har lyckats ta mig tillbaka till den personen jag är idag. 
Den här bilden tog när vi var i Thailand i februari i år, där vägde jag runt 56 kg.... där var jag inte frisk! Jag minns att jag våndades över att behöva gå runt i bikini så att folk skulle se min kropp. Jag tyckte hela tiden folk tittade snett på mig och tänkte "hur fan kan hon gå runt och visa sig i bikini med de där låren?" Jag tvingades se min kropp varje dag och jag mådde så fruktansvärt dåligt över det och jag minns hur hemskt fet jag kände mig den resan. 
 
Nu när jag tittar tillbaka på bilderna ser jag ett skal, ett skal av skinn och ben. Det fanns ingenting innanför, ingen själ ingen glädje, bara sorg, ångest och hat. Den förbannade ätstörningen hade tagit över mitt liv, hade tagit över mig. Tjejen på bilden är inte Emelie Walle, hon påstod sig vara det men det var hon inte och jag hatar det. Men hon är i stort sett borta nu.. det finns en liten röst långt långt långt bak i huvudet som ibland försöker tränga sig fram men hon ska aldrig få ta över mig och min kropp på samma sätt igen. Aldrig. 
 
Jag är så fruktansvärt glad att jag lever och är glad idag, att min kropp fungerar som den ska och att jag får träna 3 gånger (ja ni läste rätt.. jag har fått tillåtelse att träna 3 gånger) i veckan nu. Jag lyssnar på kroppen mer, jag vilar när jag är trött, jag äter när jag är hungrig och jag unnar mig något gott när jag är sugen :) Och allt detta skulle aldrig ha hänt om jag inte hade världens mest omtänksamma föräldrar, världens mest stöttande vänner och världens i särklass absolut bästa psykolog. Jag är så glad över mitt liv och alla som finns i det!


THIS IS IT

  2013-11-05 / 18:19:00 / Träning / 0 KOMMENTARER
Vet ni vad? Idag fixade jag äntligen ett nytt gymkort :) jag är så sjukt peppad, nu känns det påriktigt. Den här gången ska jag klara det, jag mår just nu bättre än jag någonsin har gjort. Jag börjar komma till ro i min själv och även fast jag vet att jag har gått upp i vikt en hel del vet ajg att det var vad min kropp behöver just nu. Kroppen är fortfarande rädd att sättas i svält så den sparar på varje liten kalori den får i sig. Dessutom består tydligen min kropp av väldigt mycket vätska nu också. 
 
Men det som känns bäst är att jag nu kan käka, glass, choklad och o.s.v. utan att känna någon extrem ångest. Mina hjärnspöken skriker dock fortfarande långt bak i huvudet: "kolla vad alla andra tittar på dig, vill du att de ska tycka att du är en fet kossa eller?" men till skillnad från förut dränker jag nu dessa röster med det glada och vackra jag har i livet just nu. Jag har självklart dagar som jag mår piss och bara vill cutta sönder hela mig själv typ, men som just idag är jag så glad över att jag aldrig lyssnade på den mörkaste och hemskaste rösten av de alla, i mitt huvud. Just den rösten som sa att allt och alla skulle bli så mycket bättre och gladare om jag inte levde och framför allt att jag själv skulle slippa den smärta jag befann mig i då. 
Det har nu gått ganska exakt 8 månader sen jag va på BUP för första gången, och jag har egentligen inte tänkt på hur pass långt jag har kommit :) Och det ger mig ännu mer motivation till att fortsätta och göra det på rätt sätt den här gången :) aldrig mera vill jag se ut såhär:
och då ska jag säga att det här va inte ens när jag vägde som minst....


I'M GONNA GIVE IT

  2013-10-10 / 09:00:00 / Allmänt / 0 KOMMENTARER
Idag är en sån där seg dag ni vet, när man börjar snor tidigt och går så länge som det bara går. Men jag ska inte va bitter över det, jag får faktiskt gå en timme tidigare från skolan då jag ska på familjemöte på BUP. Antar det handlar om en liten recheck från sist vi va där hela familjen i typ augusti nån gång. Men jag tror det kommer gå bra, känner mig inte alls nervig över att gå dit längre, va längesen jag gjorde det. Tycker jättemycket om min psykolog och jag känner, som jag nämnt tidigare, att jag ärr tillbaks på banan idag. Så nu ska jag leva igen, precis som om livet aldrig sugits ur mig.


NY KATEGORI

  2013-10-09 / 21:26:47 / Ätstörningen / 0 KOMMENTARER
Nu är den äntligen där, för att läsa alla inlägg om ätstörningen (även depressions-inläggen ligger där) så klickar ni in på den nya kategorin "Ätstörningen" för att komma dit.
 


VÄRLDENS BÄSTA

  2013-10-08 / 21:25:00 / Allmänt / 1 KOMMENTARER
Fick nog det finaste och bästa smset ever idag:
"Du är nog fan i mig den starkaste och modigaste personen jag känner!!
Hörde idag och läste även på din blogg att du ändrade dig från att vara anonym i Mera Linköping till att stå för vem du är. Att du inte vill att det ska vara tabu och att folk bör prata om det. JAG BLIR SÅ STOLR OCH VARM I KROPPEN när jag hör det! Jag är SÄKER på att du kommer fixa det här suveränt, för du HAR så fina vänner som stöttar dig. Det har jag också läst på din blogg! Och så har du självklart oss i stan också. Det är som gjort att du SKA fixa det här, och du komma ur dom dåliga tankarna. Fortsätt vara du, fina fina Waller och tappa aldrig hoppet. VI tror på dig, JAG tror på dig. Det ända som fattas är att du också gör det! <3"
 
Amanda, jag svarade dig på det här men jag kan inte med ord beskriva hur mycket de här orden betyder! Jag blir helt varm av att läsa det och jag har läst det flera gånger om och till och med läst upp det för min familj för att jag blir så lycklig av det. Tack Tack Tack!


RUN, FOR YOU LIFE

  2013-10-08 / 18:29:00 / Allmänt / 0 KOMMENTARER
Sorry för dålig uppdatering idag, har tänkt hela dagen att jag skulle bloggat men det har hela tiden kommit nått emellan. Idag har jag iaf sprungit min första runda på flera månader! Det va helt galet skönt, var så glad under och efter att jag typ log hela tiden. Eller ja.. min kondis är ju i stort sett borta så jag log inte hela tiden... men det va skönt som fan! ca 5 km blev det idag och det känns så skönt att äntligen vara igång.
  Snart kommer mina tjejer och så ska vi ha hokceykväll här ;) Hv-Leksand.


TRODDE ALDRIG JAG SKULLE BLI SÅ GLAD...

  2013-10-07 / 11:29:00 / Allmänt / 0 KOMMENTARER
Jag trodde seriöst aldrig att jag skulle bli så glad över att få berätta det här! Men när jag vaknade imorse fick jag mitt livs bästa överraskning! Jag har idag, 7/10-13 fått tillbaka min mens :D



GODA NYHETER

  2013-10-04 / 19:19:00 / Allmänt / 0 KOMMENTARER
Fick mycket goda nyheter idag på BUP, jag ska äntligen få börja träna igen. Två gånger i veckan börjar vi med, en timme åt gången. Kanske inte är så mycket men jag är så fruuuuktansvärt glad att jag får börja träna igen! Jag ska göra allt för att det inte ska gå åt helvete den här gången, jag har ju familjen, vänner oh en psykolog som håller stenkoll på mig den här gången också. Lycka!


#MALOUEFETRTIO

  2013-09-26 / 12:45:00 / Allmänt / 0 KOMMENTARER
Idag på tv4 i Efter Tio med Malou pratade de om ätstörningar och jag va tvunegn att kolla eftersom det va en tjej som var med som precis hade gett ut en bok om just ätstörningar (kommer lägga upp klipper sen när det kommer ut på tv4play). Och samtidgt som programmet gick kunde man man tweeta in till programmet på hashtagen #MalouEfterTio vilket jag då gjorde. Då och då dök det upp olika tweets längst ned i rutam och gissa vilken tweet som dök upp helt plötsligt... jo min :D fatta om jag blev förvånad! Och nu när jag va inne och kolla i tråden, gissa vilken tweet som hade blivit top tweeten...
 


FRISK & FRI

  2013-09-25 / 15:11:00 / Allmänt / 0 KOMMENTARER
Snälla ni, kolla på filmen och gör något av de tre tipsen de nämner i slutet. För mig är det här en superviktig sak eftersom jag har varit så djupt nere i det jag själv. Jag kommer iallafall försöka göra något åt det! och det skulle betyda allt för mig om ni bara kunde visa den här filmen för en person nu känner för att vi ska bli medvetna och försöka stoppa samhällets ideal på kvinnor och män. Gå gärna in på deras hemsida och läs mer http://www.friskfri.se/


LOST INSIDE

  2013-09-22 / 21:00:00 / Ätstörningen / 0 KOMMENTARER
Jag kunde inte berätta för dig, varför hon kände så som hon gjorde. Jag kunde inte hjälpa henne, jag såg henne bara göra samma misstag om och om igen. Vad är det som är fel nu, det finns så många frågor och hon vet inte var hon hör hemma. 
  Hon vill gå hem, men ingen är där, allt är brustet. Hon har ingenstans att gå för att torka hennes tårar, hon är helt svart iuti.
  Öppna dina ögon, och titta ut och hitta anledningen till varför. Du har blivit tillbakavisad och nu kan du inte hitta vad du lämnade bakom dig. Var stark, det finns så många frågor och du vet inte var du hör hemma.
  Hon vill gå hem, men ingen är där, allt är brustet. Hon har ingenstans att gå för att torka sina tårar, hon är vilsen inuti. 
  Sina känslor gömmer hon, hennes drömmar är borta, hon tappar förståndet och faller bakåt. Hon vet inte var hon hör hemma, hon har tappat hoppet, hon faller från nåd och nu är hon överallt. Hon har förlorat sig själv och hon kan inte hitta hem.




DET ÄR DÅ JAG INSER

  2013-09-20 / 13:50:00 / Ätstörningen / 0 KOMMENTARER
Kollade igenom mina bilder igårkväll och hittade en bild som först chockade mig ordentligt. Det var en bild på mig själv från februari det här året. Alltså då jag vägde som minst. Jag kommer väldigt väl ihåg den här dagen för mina brudar från Linköping skulle komma hit och vi skulle fira Aleks, jag hade saknat dom så jävla mycket och jag hade inte sett dom på jättelänge ändå kunde jag innerst inne inte känna den äkta glädjen som jag hade gjort om jag hade varit om jag var frisk. Visst var jag ortoligt glad att se dom, men innerst inne kändes något fel. Men i alla fall, den här dagen kände jag mig fruktansvärt tjock och äcklig och jag var så oerhört rädd att de skulle kolla snett på mig, jag ville inte höra att jag hade gått upp i vikt (även fast jag onekligen INTE hade gjort det) och det blev inte bättre när jag drog på mig ett par skinnyjeans som satt åt lite runt låren - byxorna var i XS ska tilläggas. Den dagen tog jag den här bilden och la ut på bloggen:
Jag ser ju själv när jag kollar lite snabbt på bilden att jag inte var tjock någonstans här, visst min kropp syns inte så mycket, men mina ben syns och det har alltid varit mina ben som har varit störst (päronformad) så ni kan ju förstå själva hur smal jag måste varit på resten av kroppen? Det läskiga är dock att när jag hittade den här bilden igår satt och jag tittade på den jättelänge och jag kände mig så splittrad, jag vet att det är en sjuk tjej som är på den här bilden och att jag nu har en vikt som är bättre för min kropp. Men ju längre jag satt och kolla på bilden desto starkare kände jag att det är sådär jag vill se ut, och jag kom till och med på mig själv med att inte alls tycka att det där var tillräckligt smalt. 
 
Jag förstår mig inte på den här sjukdomen, jag vet ju själv att det är ohälsosamt och farligt att vara smalare än sådär men ändå vill jag se ut så, men jag vet också att om jag skulle vara smalare än sådär skulle jag må värre än skit! För på den tiden bilden togs mådde jag så.... skit alltså. Och jag hörde folk hela tiden säga att jag såg sjukligt smal ut och att det inte var snyggt ändå kunde jag inte sluta för jag tog det som en komplimang. 
 
Men nu när jag har börjat äta mer och inte stressar mig själv genom att träna börjar mina hormoner "hamna på plats igen" och mina krusiduller i huvudet som gör mig glad har börjat fungera igen (annars är det bara medicinen? :P) så känner jag att jag vill inte att folk ska tycka att jag ser sjuk ut, jag vill vara smal men inte så att folk reagerar på det? Makes no sense? 
 
Jag vet inte om jag någonsin kommer bli mig själv igen, vissa dagar känns det som om jag är närmare mig själv och ibland känns jag väldigt långt bort ifrån mig själv, men jag känner iaf att jag är påväg tillbaka till livet även fast jag nu har gått upp så mycket i vikt att jag är glad att det inte är sommar för jag hade ALDRIG I LIVET gått ut i shorts, kort kjol och ni kan ju glömma bikini! 
  Jag känner också att jag är mer socialt öppen och tycker faktiskt det är roligt att umgås med mina kompisar :) jag vill inte längre gömma mig på mitt rum, jag vill träffa folk och skratta och ha kul. Jag hoppas verkligen att jag blir frisk och att jag får börja träna, men jag skulle även vilja hjälpa andra tjejer och killar som har samma problem. För jag vet vad dom har gått igenom och jag kan sätta mig in i tankarna hos en person med ÄS och hjälpa dom ta sig igenom det!
 


TESTA DIG SJÄLV- ANOREXIA

  2013-09-17 / 20:42:00 / Ätstörningen / 0 KOMMENTARER

Hittade några next på den här sidan: http://www.psykologitest.se/test.php det fanns flera olika, men eftersom jag själv har erfaranhet av ätstörningen anorexia men också en släng av ortorexi (då mina sympton tyder på träningsanorexi.. kan skriva ett inlägg om det nån gång). Här är iaf anorexia-testet

Blir du störd och stressad av att folk kommenterar att du är underviktig?
 Ja,ofta
 Ibland 
 Nej

Upplever du att du får ångest när du äter?
 Ja,ofta
 Ibland
 Nej

Har du de senaste månaderna upplevt att du fått lätta, mjuka och "persikoliknande" fjun på kroppen eller armarna?
 Ja
 Nej

Undviker att gå på fester eller sociala tillställningar om du vet att det serveras mat?
 Ja,ofta
 Ibland
 Nej

Har din familj, vänner eller arbetskollegor uttryckt oro över din undervikt?
 Ja,ofta
 Ibland
 Nej

Tuggar du maten för att sedan spotta ut den eller tuggar du ofta tuggummi för att bli av med din hunger?
 Ja,ofta
 Ibland
 Nej

Väger du dig flera gånger i veckan?
 Ja, varje dag
 Några gånger i veckan
 Inte mer än normalt

Känner du att dina matvanor upptar så mycket av din tid att det går ut över andra delar av ditt liv?
 Ja,ofta
 Ibland
 Nej

Försöker du träna regelbundet och äta lite för att kontrollera din vikt?
 Ja,ofta
 Ibland
 Nej

Kämpar du med vikten så att du kan se dina höftben eller revben när du speglar dig?
 Ja
 Nej

Använder du laxermedel, urindrivande, spyr upp maten eller tränar för att bli av med det du nyss ätit?
 Ja,ofta
 Ibland
 Nej

Använder du avancerade dietmetoder så som att dricka/äta vissa maträtter, dietpiller mm?
 Ja,ofta
 Ibland
 Nej

Känns det pressande att äta 3 normala måltider om dagen?
 Ja,ofta
 Ibland
 Nej

Har du regelbundet svårt att konsumera ett normalt mål mat?
 Ja,ofta
 Ibland
 Nej

Har din mens den senaste tiden upphört på grund av din viktminskning? (Om du är man hoppa över frågan).
 Ja
 Nej

Upplever du att du är noggrann med vad du äter och att du konstant tänker på vad du stoppar i dig?
 Ja,ofta
 Ibland
 Nej

Om vågen imorgon skulle visa att du gått upp 1/2 kg - 1 kg , skulle du få  panik då?
 Ja
 Nej

Har du långa perioder då du inte äter någonting (fastar) som ett sätt att hålla vikten under kontroll?
 Ja
 Nej

Är du mån om att äta ensam så ingen ser dina portioner?
 Ja
 Nej

Hittat du ofta på ursäkter för att slippa äta med familj, vänner eller andra?
 Ja
 Ibland 
 Nej

Har det hänt att du av din läkare skolsköterska eller annan vuxen blivit tillsagd att du måste gå upp i vikt?
 Ja
 Nej

Är det viktigt för dig att försöka bli smalare än alla andra?
 Ja
 Nej

Håller du dina tankar kring mat och ätande för dig själv?
 Ja
 Ibland
 Nej

Upplever du att du lätt blir uppslukad av tidningar/böcker eller annan information om bantning, träning eller kaloriräknande?
 Ja
 Ibland
 Nej

Har du gått ner i vikt de senaste 6 månaderna och samtidigt blivit tröttare och upplevt att du har sämre kondition?
 Ja
 Nej

 

Har du svarat ja på fler än hälften av alla frågor är i du riskzonen för anorexia. 

Har du svarat ja på en tredjedel av frågorna har du säkerligen en spänd relation angående mat. 



WHAT IT'S LIKE TO BE STUCK IN AN ED

  2013-09-09 / 21:39:00 / Ätstörningen / 0 KOMMENTARER
 


DAGSLÄGET

  2013-09-09 / 16:02:00 / Allmänt / 1 KOMMENTARER
Har suttit och stirrat på den här vita rutan kanske 5 gånger nu, men hela tiden blivit avbruten av några andra tankar ovh sedan trott att jag gjort en uppdatering, even though I didn't. Jag har galen bloggtorka, jag vill inte längre lägga upp bilder på mig själv i "dagens outfit" eftersom jag har gått upp så mycket i vikt att jag inte klarar av att ens titta på mig själv. Never the less lägga upp bilder så att hela världen kan se på nätet! Sorry!
 
Saknar gymmet och träningen så det kryper i mig och.. fan jag bara känner mig helt likgiltig inför det mesta. Don't be fooled..
 


LIVET

  2013-09-06 / 20:09:00 / Bilder / 0 KOMMENTARER



THANK GOD FOR MEDS...

  2013-09-05 / 20:33:00 / Ätstörningen / 0 KOMMENTARER
Ibland när livet trycker ner en så lågt att man aldrig tror att man ska kunna komma upp igen är jag glad för att det finns medicin och doktorer som kan skriva ut det åt en. Som ni vet käkar (eller ja, jag tuggar ju inte så värst mycket på dom... jag sväljer ju dom bara ... men vafan, ni vet vad jag pratar om) jag medicin sen i april ungefär. Har en tablett jag tar varje morgon och en tablett som är lite mer "vid behov". Och jag är så glad att jag kan få ta dom! Den här senaste veckan har varit tuff, jävligt tuff! Grejen är att jag har mått ungefär precis likadant som innan jag fick tabletterna, men att jag tar mig upp på ytan och klarar av att vara lite social kompetent i skolan. Men mornar, eftermiddagar och kvällar (speciellt kvällar) är åt helvete! 
Ni som någonsin har haft en depression vet precis vad jag snackar om. Men ni andra kan inte förstå vad det är man går igenom när demonerna i huvudet börjar spöka. Jag trodde att jag mådde dåligt när jag var runt 14.. med hormoner, man var ofta ledsen och liknande när man kom in i puberteten, men det kan inte mätas på hästlängder med det här! Men jag tänker heller inte be om ursäkt för den jag är!
 
De dagarna jag mår dåligt, då mår jag dåligt! Jag kanske inte är lika uppåt och glad och sprallig, jag kanske lyckas klämma fram ett leende lite då och då. Men det är inte bara att "rycka upp sig" som vissa idioter kan säga, depression är en sjukdom! Du skulle väl aldrig säga till någon med cancer: "äh för fan ryck upp dig, det är bara cancer, du kommer över det!" 
 


DARKNESS, ALL I SEE IS DARKNESS

  2013-09-01 / 21:27:00 / Bilder / 0 KOMMENTARER