THANK GOD FOR MEDS...

  2013-09-05 / 20:33:00 / Ätstörningen /
Ibland när livet trycker ner en så lågt att man aldrig tror att man ska kunna komma upp igen är jag glad för att det finns medicin och doktorer som kan skriva ut det åt en. Som ni vet käkar (eller ja, jag tuggar ju inte så värst mycket på dom... jag sväljer ju dom bara ... men vafan, ni vet vad jag pratar om) jag medicin sen i april ungefär. Har en tablett jag tar varje morgon och en tablett som är lite mer "vid behov". Och jag är så glad att jag kan få ta dom! Den här senaste veckan har varit tuff, jävligt tuff! Grejen är att jag har mått ungefär precis likadant som innan jag fick tabletterna, men att jag tar mig upp på ytan och klarar av att vara lite social kompetent i skolan. Men mornar, eftermiddagar och kvällar (speciellt kvällar) är åt helvete! 
Ni som någonsin har haft en depression vet precis vad jag snackar om. Men ni andra kan inte förstå vad det är man går igenom när demonerna i huvudet börjar spöka. Jag trodde att jag mådde dåligt när jag var runt 14.. med hormoner, man var ofta ledsen och liknande när man kom in i puberteten, men det kan inte mätas på hästlängder med det här! Men jag tänker heller inte be om ursäkt för den jag är!
 
De dagarna jag mår dåligt, då mår jag dåligt! Jag kanske inte är lika uppåt och glad och sprallig, jag kanske lyckas klämma fram ett leende lite då och då. Men det är inte bara att "rycka upp sig" som vissa idioter kan säga, depression är en sjukdom! Du skulle väl aldrig säga till någon med cancer: "äh för fan ryck upp dig, det är bara cancer, du kommer över det!" 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

design av: joannalicious