PISS DAG
2013-08-30 / 21:27:00 / Allmänt / 0 KOMMENTARERHar mått skit hela dagen, har varit ledsen och nedstämd och jag va t.o.m. tvungen att stanna en halvtimme extra hos psykologen idag :( hela dagen slutade dessutom med att jag satt och storböla i bilen i stan. Därför har jag inte ens orkat tänka på bloggen eller allt vad som hör därtill. Jag är ledsen men jag hoppas ni har överseende :( går och lägger mig nu och hoppas jag mår bättre imorn :(
I NEED TO LOVE MYSELF
2013-08-23 / 09:06:00 / Ätstörningen / 0 KOMMENTARERIdag är första gången tillbaka till psykologen sen jag fick matövervakning och det bestämdes att jag inte får träna förrän jag blir frisk igen (eller iaf fram tills mensen kommer tillbaka) och jag är sjukligt nervös och rädd. Vet precis vad jag kommer behöva göra där och jag vill verkligen inte! Men jag vet också att jag måste göra det för att bli bra igen :( jag vet inte hur eftermiddagen kommer att bli, men jag hoppas inte att livet trycker ner mig som den har en tendens att göra efter ett besök på BUP. ni lär märka helt enkelt...
anledningen till att jag väljer att berätta allt nu, är som jag sagt tidigare att jag äntligen känner mig redo att ta tag i sjukdomen och bli frisk. Innan när jag fått träna så har jag ju iaf fått träna varannan dag, men när de nu har tagit bort det jag tycker är absolut roligast i livet så måste jag bli frisk för att få göra det igen! Men också för att jag inte bara vill visa upp den "bra" sidan av mitt liv hela tiden. Jag känner att det är dags att visa hur mitt liv verkligen ser ut och börja bli lite ärlig här. Vi svenskar tycks ha en tendens att bara visa upp det fina och bra i våra liv för att verka större och bättre (överlista jante?) men jag tror ni skulle uppskatta det också? Och om det finns någon därute som bråttas med samma problem som mig skulle det kännas underbart att veta att man hjälper den personen eller iaf så hen vet om att hen inte är själv!
ANOREXIA
2013-08-20 / 21:29:00 / Ätstörningen / 2 KOMMENTARERNu känner jag äntligen att jag är beredd att prata om allt som har pågått det senaste halvåret. I slutet på mars iår fick jag diagnosen anorexia och deppression och det har jag kämpat med i ungefär 2 år. Vissa dagar är sämre och vissa dagar är bättre men anledningen till att jag vill berätta om det nu är för att den här gången har jag bestämt mig för att försöka vinna över mina hjärnspöken en gång för alla. Jag har hjälp av familjen och nära vänner, psykolog och mediciner. Väljer att inte gå in på detaljerna den här gången men nu vet ni varför jag har varit lite hemlig av mig det senaste halvåret och nu kommer jag kunna blogga lite mer om vad som pågår i mitt liv.
