Usch idag har inte varit en rolig dag, trodde inte att jag skulle bli såhär ledsen över ingenting igen. Men efter att jag varit på BUP idag kände jag bara hur allt bara föll samman. Jag kände att det var jobbigt när jag va där men jag klarade av att hålla minen rätt bra, emn sen när jag kom tillbaka till skolan och såg Nathalie i caféet brast det. Så där satt jag mitt i folkmassan, mitt på lunchen och stortjöt.. det va kul.. not! Satt sen hela psykologi-lektionen och grät i ett grupprum och när jag sen trodde att allt var bra kom världens bästa lärare och satte sig och pratade. Tack Andy! men självklart bärja jag gråta igen. 

 

Nu är jag hemma men känner mig helt tom, vill gråta, men kan inte. Vill bara att någon ska vara här just nu och hålla om mig, inte säga något utan bara hålla om mig så att jag känner mig trygg och inte så ensam. Problemet är dock att jag har så svårt att be om hjälp när det är något som tynger ned mig....