Never Say Never 3D

  2011-03-26 / 12:00:02 / /
I onsdags var den efterlängtade dagen inne, den 23e mars hade äntligen kommit. Och om ni inte redan fattat vad jag snackar om så pratar jag sålkart om sverige premiären av Justins film Never Say Never 3D. 

Vi åkte in direjt efter skolan och satte oss och käka lite på donken innan biografen öppnade, när vi sedan kom dit hade den varit öppen i 5 minuter, 5 MINUTER och det var smockat med folk där inne. Mest massa fjortisar med Justin tröjor och som had skrivit i anstiktet -.- med dte kändes så jääääkla bra att det även finns så enormt många beliebers i sverige med.

Vi vänta i ca 20 minuter och gick sedan in och satte oss i biosalongen, jag ahr nog alrdig varit så förväntansfull och taggad över något i hela mitt liv, jag skakade som en idiot och det kändes osm om jag skulle börja tjuta vilken sekund som helst. Jag ville bara att filmen skulle starta.

När filmen sen startade så kan jag ha haft världens största leende på läpparna. Och all denna förväntan släppte på en gång, så fort jag hörde tonoerna av Justins ljuva stämma brast det, jag börja tjuta som en gris. När de spelade videon från YouTube när han sjunger With You. Sen tjöt jag mig igenom hela filmen men fortfarande med det största leendet på läpparna.

Jag har nog aldrig känt en sånna känslosvägningar i en film förut, trots att det var helt underbart och vackert som helst, satt jag och tjöt. Det var glädjetårar och stolta tårar framför allt. Jag satt och tjöt till allt, när han gick upp på scenen, bilder från när han var liten, bilder från stratford, när hans pappa grät och när de pratade med hans fans om hur mcyket han betyder för dom.

Jag skratta, jag grät, jag sjöng med, det där var de bästa 105 minuterna i mitt liv. Det var den bästa filmen ajg sett I MITT LIV!!


När filmen var slut, hade mina 3D glasögon typ immat igen, men jag behöll dom på, för jag ville inte att alla skulle tro att jag avr en crybaby.... så jag tog min "I <3 JB" keps och drog ner den så långt jag kunde. Sen gick jag snyftandes ut ur salongen. Och jag skäms inte över att jag grät över det, jag är rättare sagt stolt över att vara del av den här stora karusellen som både han och hans fans går igenom. Det är så mycket mer än ord kan beskriva och man måste vara en del av det själv för att förstå, och om ni hade varit med hade ni förstått vad jag paraade om när jag sa att jag vra stolt över honom. Han har lyckats att bevisa för världen att allt går om man bara tror på det och aldrig säger aldrig.

Det var mitt motto även innan filmen, men nu har jag en ännu störra anledning till att never say never.
jag kan gör allt jag vil om jag bara tror, och jag tackar justin för att han fick mig att inse det. Han har räddat mig!
Och jag är evigt tacksa över att han finns, jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom. !

dock sög det att vi inte fick de #PurpleGlasses som är specialdesignade för den här filmen. JAG SKA HA ETT PAR NÄR JAG GÅR OCH SER DEN NÄSTA GÅNG!!!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

design av: joannalicious