Hade missat totalt, fram till nathalie sa, att det är Agnes namnsdag idag :( önskar alltid att jag hade varit hos pappa på hennes födelsedagar, namnsdagar, den dagen hon gick vidare och den dagen vi begravde henne. Så att jag kan stanna upp en kort stund vid hennes grav och visa att jag alltid finns där för henne.

  Fanns och kommer aldrig finnas en finare och snällare hund än hon. Hon fanns i hela mitt liv och rycktes helt plötsligt bort ifrån oss, min fina rara älskling. Kallade henne min "storasyster" när jag gick på dagis, för på ett sätt va hon det, hon tog alltid hand om mig och nathalie när vi va små, hon till och med räddade livet på oss en gång. Önskar hon fortfarande fanns kvar så jag kunde få krama om henne en sista gång, jag kommer aldrig glömma hennes värme mot mina ben när hon låg och sov bredvid mig i sängen, hur hennes päls kändes under mina hand eller hennes ständiga flåsande när vi va ute och gick. Då hon aldrig kunde lära sig att sluta dra i kopplet, hon var helt enkelt för ivrig på livet, hon ville känna, se och veta mer! Därför, trots alla brutna ben, alla ormbett, hästsprakar, bråk med andra hundar och att vara borta i nästan 4 dagar klarade hon sig seglevat genom allt, det var inte förän åldern började ta ut sin rätt och vi blev tvugna att ta besultet att ta bort henne som hon slutade kämpa.

 

Hon kommer alltid vara en del av mitt liv och min uppväxt, hon kommer alltid vara min "storasyster" och en stor del av mig. Jag älskade och älskar henne som en del av familjen, då hon va det! Det kommer alltid vara tomt och tyst utan klor som går mot parkettgolvet och små frustanden från sin korg när hon låg och drömde.

 

Agnes, en dag ses vi igen! Inte än, men jag vet att du väntar på mig någnostans! Fram tills dess kommer du alltid finnas med oss, i våra hjärtan! and soon to come en tatuering tillägnad dig! Vila i frid gumman! Jag älskar dig och saknar dig!♥